kulturhistoria

Vi började på 1600-talet och Caravaggios vanärande religiösa målning”Jungfru Marias död” för att rask flytta blicken till Manets målning ”Olympia” från 1863. Målningar som upprört pga. att de visade upp en full och prostituerad kvinna i Marias roll och en naken prostituerad kvinna med lyft haka och blicken rakt fram.
Dadaismen hade som motto: ”Konsten är död, leve konsten” och ville krossa den gamla ordningen inom konstvärlden. Ready-mades och happenings var deras vapen. En mer våldsam sort av provokationer står Hermann Nitschs nästa intill rituella happenings som innehåller mycket blod och kött från döda djur. Elisabeth Olson Wallin och Andres Serrano använder båda kamera och väljer att ta bilder på homosexuella i provocerande motiv. Naket och religiöst. Bröderna Chapmans ”fuckfaces” har upprört sedan slutet av 90-talet och det tillsammans med (Young British artists) YBA .
Vi avslutade med att titta på några kvinnliga konstnärer som provocerat sin publik på olika vis.
Vad är syftet med provocerande konst? Vad krävs för att man ska få säga:”det där är inte konst”? Kan det vara provocerande om en konstnär säger att han/hon inte alls vill provocera?
Det är bra och viktigt att fundera på genusperspektivet. Ser vi olika på män och kvinnor när det gäller provocerande konst? Är det mer stötande med en kvinna som kissar offentligt...på en scen... mot betalning...än om det varit en man?
Vi bär alla på fördomar och det gäller att ha koll på vilka det är...har du koll?
/Angelica